Domens Day

TIJudgment1.gif (17728 bytes) – Den vanliga åsikten om domens dag.
– Är den skriftenlig? 
– Uttrycken dom och dag definierade.
– Åtskilliga domsdagar omtalas 
   i skriften. 
– Den första domsdagen och 
   dess resultat. 
– En annan fastställd. 
– Domaren. 
– Karaktären af den kommande
   domen. 
– Likhet och olikhet mellan 
   den första och andra domen. 
– Världens närvarande ansvarighet. 
– Två mellanliggande domar och
   deras ändamål. 
– Mycket olika uppfattningar 
   af den kommande domen. 
– Huru profeterna och apostlarna
   betraktade densamma. 

 

Jesus2StainGl.jpg (4683 bytes)

»Han (Gud) har fastställt en dag, på hvilken han skall döma världen med rättfärdighet, genom en man, hvilken han har därtill bestämt.» -- 

»Jesus Kristus, som är rättfärdig».  

»Ty icke heller dömer Fadern någon, utan all dom har han gifvit åt Sonen». 

 Apg. 17: 31;  1 Joh. 2: 1;  Joh. 5: 22.

Judgment2.jpg (4919 bytes)      EN MYCKET sväfvande och obestämd föreställning råder i fråga om domens dag. 

    Den allmänt hyllade åsikten är, att Kristus skall komma till jorden, sittande på en stor hvit tron, och att han kommer att kalla helgon och syndare i ordnade led inför sig till att dömas under stora naturskakningar: jordbäfningar, sig öppnande grafvar, remnande klippor och fallande berg; att de darrande syndarna komma att hamtas upp från djupen af eviga kval för att höra sina synder upprepade, endast för att återigen föras tillbaka till en evig och skoningslös fördömelse, och att helgonen skola hämtas från himmelen för att bevittna de fördömdas elande och förtviflan, för att återigen höra utslaget i sina egna mål och sedan vända tillbaka. 

     Enligt den förhärskande meningen erhöllo alla sin dom och vedergällning vid döden; och den ifrågavarande, som för åtskillnadens skull vanligen kallas den yttersta domen, är blott och bart ett upprepande af denna första dom, men för intet upptänkligt ändamål, enär man påstår, att ett slutligt och oföränderligt utslag fälles vid döden.  [page 146]

Is the
Day of Judgment
a 24-hour day?
    Hela den tid, som antages vara bestämd åt detta häpnadsväckande arbete att döma tusentals millioner, är en dag af tjugufyra timmar eller ett dygn.  Ett nyligen hållet föredrag i en af Bröklyns kyrkor gaf uttryck åt den allmänna åsikten beträffande detta ämne.  Det ville gifva en detaljerad redogörelse för hvad som sker på domens dag, hvilkens dom det framställde såsom afslutad på en enda bokstaflig dag.
Figurative language

Sheep3.jpg (4123 bytes)
Parable of the
Sheep and Goats

    Detta är en mycket omogen föreställning och helt och hållet utan öfverensstämmelse med det inspirerade ordet.  Den är hämtad från en allt för bokstaflig tolkning af Jesu liknelse om fåren och getterna.  (Matt. 25: 31—46.)  Den belyser det orimliga i att påtvinga bildspråk en bokstaflig uttydning. 

     En liknelse är aldrig en exakt framställning, utan blott och bart en belysning af en sanning genom någonting, som i många afseenden liknar densamma.  Om denna liknelse vore en bokstaflig framställning af det sätt, på hvilket domen kommer att försiggå, skulle den ha afseende på får och getter i bokstaflig mening, alldeles som orden lyda, och icke alls på människosläktet. 

     Låtom oss nu betrakta en mera skriftenlig så val som mera förnuftsenlig åsikt om utförandet och resultatet af den stora domsdag, Gud har fastställt, med hvilken förnufts- och skriftenliga slutsats alla liknelser och bilder böra stämma öfverens och verkligen göra det.

Judgment
includes a trial,
and a decision
based on the trial.
     Ordet dom betecknar mera än helt enkelt fällandet af ett utslag.  Det innefattar tanken på en pröfning lika så väl som ett på denna pröfning grundadt utslag.  Och detta gäller icke blott om det svenska ordet dom utan ock om det grekiska ord, som det återgifver.

PKDayA.jpg (4840 bytes)

"Day"
can represent
a period of time.

 

God2F.jpg (3876 bytes)

     Ordet dag betyder bade i skriften och i vanligt bruk, ehuru det oftast användes för att beteckna en period af tolf eller tjugufyra timmar, i själfva verket hvilken bestämd eller särskild tidrymd som helst. 

    Så till exempel tala vi om Noas dag, Luthers dag, Washingtons dag; och så kallas i bibeln hela skapelsetiden en dag, [page 147] ty vi läsa om »den dag, då Herren Gud gjorde himmel och jord» (1 Mos. 2: 4) – en lång, bestämd tidrymd. 

      Vidare läsa vi om »frestelsedagen i öknen», fyrtio år (Ebr. 3: 8, 9), »frälsningens dag» (2 Kor. 6: 2), likaså »hämndens dag», »vredens dag» och »nödens dag» -- uttryck, använda om en tidrymd af fyrtio är i slutet af den judiska åldern och om en liknande period af nöd i änden af evangelii ålder. 

     Åter läsa vi om »Kristi dag», »domens dag» och »hans dag» -- termer användbara om tusenårsåldern, i hvilken Messias kommer att härska öfver samt regera och döma världen i rättfärdighet, hvarvid han kommer att bevilja pröfning så väl som fälla utslag. 

    Och om denna tidrymd står det skrifvet:  Han skall döma världen i rättfärdighet och på sin dag visa, hvem som är den salige och ende härskaren, Konungen öfver alla konungar och Herren öfver alla herrar.  (Apg. 17: 31;  1 Tim. 6: 15.) 

     Hvarfor man skulle antaga, att denna domsdag består af blott told eller tjugufyra timmar, under det man medgifver den vidsträcktare betydelsen af ordet dag i andra liknande fall, är omöjligt att fatta utan genom den tanken, att man blifvit påverkad af traditionen utan behöriga bevis eller behörig undersökning.

There is more than one Judgment Day
in the Scriptures.
     Om man omsorgsfullt rådfrågar en fullständig bibelkonkordans med hänsyn till domens dag och ger akt på det slags och den mängd arbete, som kommer att utföras inom denna tidrymd, ser man snart det orimliga i den vanliga åsikten och nödvändigheten af att åt uttrycket dag gifva dess vidsträcktare betydelse.
The world’s first Judgment Day
was in Eden.

Adam2A.jpg (20660 bytes)

      Under det skriften talar om en stor domens eller pröfningens dag såsom ännu i framtiden och visar, att massan af människosläktet kommer att få sin fullständiga pröfning och slutliga dom på den dagen, lär den också, att det har funnits andra domsdagar, på hvilka vissa utvalda klasser ha varit under pröfning.

    Den första stora domen (pröfning och utslag) ägde rum i begynnelsen, i Eden, då hela människosläktet, [page 148] representeradt i dess hufvud, Adam, stod på prof inför Gud.  Resultatet af denna pröfning var utslaget: skyldig, olydig, ovärdig lifvet; och det pålagda straffet var döden:... »du skall döden dö».  (1 Mos. 2: 17.)  Och det är på detta sätt, som »alla dö i Adam». 

    Pröfningstiden i Eden var världens första domsdag, och domarens (Jehovas) utslag har allt sedan blifvit tillämpadt.

Grave5.jpg (3782 bytes)
Every funeral procession demonstrates the death sentence.

 

 

 

 

 

Death is
like a sleep;
Resurrection is like an awakening.

Lazarus.jpg (4477 bytes)
"Lazarus,
Come Forth!"

»Guds vrede uppenbaras från himmelen öfver all orättfärdighet.» 

     Den kan ses i hvarje likprocession.  Hvarje graf är ett vittne därom.  Den kännes i hvarje plåga och smärta vi förnimma, hvilket alltsamman är följder af den första pröfningen och domen – Guds rättfärdiga dom, att vi äro ovärdiga det lif och de välsignelser, som ursprungligen voro beredda åt människan, så länge hon var lydig och bibehöll Guds beläte. 

    Men människosläktet har blifvit återlöst från domen af den första pröfningen genom det ena offret för alla, som den store Återlösaren gaf. 

     Alla äro återlösta från grafven och från döden – förstörelse – hvilken i betraktande af denna återlösning ej längre kan anses vara död i ordets fulla evigtvarande bemärkelse, utan snarare en tillfällig sömn, emedan alla på tusenårsdagens morgon komma att uppväckas af Lifgifvaren, som återlöste alla. 

    Endast församlingen, de troende i Kristus, hafva ännu i någon mening frigjorts från eller »undflytt» denna ursprungliga dom och straffbestämmelse; och deras frihet därifrån är ännu icke verklig utan endast räknas så genom tron. Endast »i hoppet äro vi frälsta».

     Vår verkliga frigörelse från detta dödsstraff (som vi ådragits i Adam och undfly genom att ingå i Kristus) kommer ej att till fullo erfaras förrän på uppståndelsens morgon, då vi skola mättas med att uppvakna i vår  Återlösares likhet.  (Ps. 17: 15;  1 Joh. 3: 2.) 

    Men det förhållandet, att vi, som hafva kommit till kunskap om Guds nådefulla plan i Kristus, hafva »undflytt det i världen (annu) rådande [page 149] fördärfvet», bevisar alls icke, att för andra icke finnes något framtida hopp om undflyende, utan snarare motsatsen därtill, ty vi aro en förstling åt Gud af hans skapelser. 

     Vårt undflyende från döden i Adam till lifvet i Kristus är endast en försmak af den befrielse, som tillkommer enhvar, som vill blifva befriad från förgängelsens träldom (döden) till den lifvets frihet, som tillhör alla, hvilka Gud skall erkänna såsom söner. 

    Alla, som vilja, kunna befrias från död till lif, oberoende af de skillnader i natur Gud beredt at sina söner på olika tillvarelseplan.  Evangelii ålder är pröfningsdagen för lif eller död för dem, som äro kallade till den gudomliga naturen.

Another
Judgment Day
has been provided.

 

 

 

Jesus11Death.jpg (10555 bytes)

     Men Gud har fastställt en dag, på hvilken han skall döma världen.  Huru kan detta vara?  Har Gud ändrat beslut?  Har han funnit, att hans utslag i pröfningen af den första människan var orättvist, allt för strängt, så att han nu fattar det beslutet att individuellt döma världen?  Nej, vor det fallet, skulle vi icke hafva någon bättre garanti för ett rättvist utslag i den kommande pröfningen än i den förflutna. 

     Förhållandet är icke, att Gud anser sitt utslag vid den första domen orättvist, utan att han har beredt en återlösning från de första domens straff i afsikt att kunna bevilja en annan dom (pröfning) åt hela släktet under mera gynnsamma omständigheter, då alla hafva haft erfarenhet af synden och dess följder. 

     Gud har icke ändrat sig ett jota i fråga om sitt ursprungliga uppsåt, som han fattade före världens begynnelse.  Han låter oss uttryckligen veta, att han icke förändrar sig, och att hand ingalunda kommer att fritaga de skyldiga. 

    Han kommer att till fullo utkräfva det straff, som han rättvist afkunnade.  Och detta straff har till fullo blifvit utgjordt för oss af den återlösare eller ställföreträdare, Gud själf beredt – Jesus Kristus, som »af Guds nåd (ynnest) smakade doden for alla». 

     Då var Herre sålunda köpt Adam och hans släkte med sitt eget lif, kan [page 150] han nu i harmoni med lag och rättfärdighet gifva alla ett nytt tillbud till lif.  Och detta erbjudande till alla kallas det nya förbundet, som är garanteradt genom hans död. – Rom. 14: 9;  Joh. 5: 22;  Ebr. 10: 16, 29;  1 Tim. 2: 6.

     Vi underrättas vidare, att da Gud beviljar världen denna individuella pröfning, blir det under Kristus såsom domare, hvilken Jehova sålunda kommer att hedra for hands lydnad intill döden för vår återlösning. 

    Gud har högt upphöjt honom, ända till den gudomliga naturen, att hand må blifva en furste och frälsare (Apg. 5: 31), på det han må kunna återföra från döden och bevilja dom åt alla, som han köpte med sitt eget dyrbara blod.

    Gud har öfverlämnat all dom åt Sonen och har gifvit honom all makt i himmelen och på jorden. – Joh. 5: 22.

The Judgment Day – nothing to dread.

 

The character of Jesus guarantees
a just and
merciful trial.

     Det är sålunda den högt uppsatte, förhärligade Kristus hvilken så älskade världen, att han gaf sitt lif såsom priset för dess återlösning, som kommer att blifva världens domare i dess utlofvade framtida pröfning.  Och det är Jehova själf, som har förordnat honom till detta ämbete just för detta ändamål. 

    Enär detta är skriftens tydliga förklaring, är där ingenting att frukta, utan tvärtom hafva alla stor anledning att fröjdas vid motseendet af domens dag. 

     Domarens karaktär är en tilllräcklig borgen för att domen kommer att blifva rättvis och barmhärtig, och tillbörlig hänsyn kommer att tagas till allas skröpligheter, till dess de villiga och lydiga äro återställda till den ursprungliga i Eden förlorade fullkomligheten.

There will be justice and relief for the oppressed.

Samson.jpg (5613 bytes)
Samson,
a Judge of Israel

Slavery.jpg (21054 bytes)
Egyptian Slavery

     En domare i gamla tider var en, som skipade rättvisa och frälste de betryckta.  Märk till exempel, huru Israel, då det var förtryckt af sina fiender till följd af öfverträdelse mot Herren, tid efter annan befriades och välsignades genom uppväckandet af domare.  Sålunda läsa vi:

»Men Israels barn ropade till Herren, och Herren lät då bland Israels barn en frälsare uppstå...Otniel. [page 151] 

Och Herrens ande kom öfver honom, och han blef domare i Israel...drog ut till strid...blef öfvermäktig, och landet hade nu ro i fyrtio år.»  (Dom. 3: 9—11.) 

     Så äfven här.  Ehuru världen länge varit under motståndarens, Satans, makt och förtryck, skall likväl han, som utplanade allas synder med sitt eget dyra blod, inom kort taga sin stora makt och regera. 

    Han kommer att befria och döma dem, hvilka han så älskade, att han återlöste dem.

    Med denna slutsats öfverensstämmer allt, hvad profeterna förklara.  Det heter:

»Han skall döma jordens krets med rättfärdighet och folken med rättvisa.» -- Ps. 98: 9.

 

wpe6A6.jpg (3883 bytes)


The reign of Christ will be to
educate, train, and discipline man.

 

 

 

 

 

Adam3.jpg (7124 bytes)
Adam forfeited life by his disobedience.

     Den blifvande domen kommer att ske efter alldeles samma grundsatser som den första.  Samma lydnadens lag med samma belöning af lif och samma straff af död kommer att föreläggas. 

    Och likasom den första pröfningen hade en begynnelse, fortgick och slutade med ett domsutslag, så kommer det att blifva med den andra, och domen kommer att blifva lif for de rättfärdiga och död för de orättfärdiga.  Den andra pröfningen kommer att blifva mera gynnsam än den första på grund af den erfarenhet, som vunnits genom resultaten af den första pröfningen. 

     I olikhet med den första kommer i den andra pröfningen hvar och en att ställas på prof endast för sig själf och ej för en annan.  Ingen kommer då att do till följd af Adams synd, eller till följd af ärfda ofullkomligheter. 

    Man skall icke mer säga:

»Fäderna hafva ätit sura drufvor, och barnens tänder hafva blifvit ömma däraf», utan:

»hvar man, som äter sura drufvor, hans tänder skola blifva ömma däraf.»  

»Den själ, som syndar, hon skall dö.»  (Jer. 31: 29, 30;  Hes. 18: 4.) 

     Och det kommer att gälla om världen då, likasom det gäller om församlingen nu, att man icke kommer att dömas efter hvad man icke har, utan efter hvad man har.  (2 Kor. 8: 12.) 

    Under Kristi regering kommer människosläktet att så småningom [page 152] uppfostras, öfvas och disciplineras, till dess det uppnår fullkomlighet.  Och nar det har nått fullkomlighet, kommer fullkomlig harmoni med Gud att fordras, och hvem som helst, som brister i fullkomlig lydnad, kommer att afskäras, i det han dömes ovärdig lif. 

     Den synd, som bragt död öfver släktet genom Adam, var helt enkelt en enda handling af olydnad; men genom denna handling föll han från sin fullkomlighet.  Gud hade rättighet att fordra fullkomlig lydnad af honom, enär han skapades fullkomlig, och han kommer att fordra detsamma af alla, då det stora verket att återställa dem ar fullbordadt. 

    Ingen, som då i minsta mån brister i fullkomlighet, kommer att åtnjuta evigt lif.  Att då brista i fullkomlighet blifver att uppsåtligt synda emot fullt ljus och fullkomlig förmåga.

     Hvemhelst, som syndar uppsåtligt emot fullt ljust och förmåga, kommer att döden andra döden.  Och skulle någon under pröfningens ålder, under den fulla glansen af dess ljus, försmå den ynnest, som då erbjudes, och ej göra några framsteg mot fullkomlighet på ett hundra år, kommer han att räknas ovärdig lif och kommer att »afskäras», om han ock vid hundra år skulle befinna sig jämförelsevis i barndomen.  Det heter om den dagen: --

»Den, som dör ung, skall dö först vid hundra ars alder, och först vid hundra års ålder skall syndaren drabbas af förbannelsen.»  (Es. 65: 20.) 

     Sålunda måste alla få åtminstone ett hundra års pröfning, och om de ej äro så motsträfviga, att de vägra att göra framsteg, dommer deras pröfning att fortgå under hela Kristi dag och nå sin höjd-och ändpunit först vid dess slut.

The parable
of the sheep
and the goats

Sheep5.jpg (5417 bytes)

     Afslutningen af världens kommande dom framställes tydligt i liknelsen om fåren och getterna (matt. 25: 31—46 samt i Upp. 20: 15;  21:4 och i 1 Kor. 15: 25). 

    Dessa och andra skriftställen visa, att vid dess slut skola de två klasserna hafva blifvit fullständigt [page153] åtskilda; de lydiga och de olydiga, de, som äro i harmoni med bokstafven och anden af Guds lag, och de, som ej äro i harmoni därmed. 

     Den lydiga klassen visas vara den talrikaste.  De inga uti evigtvarande lif, och de öfriga sändas tillbaka till döden (lifvets utsläckning), samma utslag som vid den första domen, från hvilken de hade blifvit frigjorda af Kristus, som försäkrade sig om rätten att befria dem genom erläggandet af deras lösen – genom sin död. 

    Detta kommer att blifva deras andra död.  Ingen lösen kommer att erläggas för dem, och det finnes ingen frigörelse eller uppståndelse för dem, emedan deras synd är en uppsåtlig, personlig synd emot fullt ljus och tillfälle under en den mest gynnsamma personliga pröfning.

 

Deeds
of the present
will receive
their just reward.

Samaritan.jpg (5763 bytes)
The Good Samaritan

     Vi önska ej att blifva förstådda så, som om vi lämnade utan afseende världens närvarande ansvarighet, en ansvarighet, som hvarje människa har i mån af det ljus, hon äger, vare sig de är mycket eller litet, vare sig det är naturens eller uppenbarelsens ljus. 

»Herrens ögon äro öfverallt; de gifva akt på både onda och goda», och:

»Gud skall draga alla gärningar till doms, när han dömer allt, hvad förborgadt är, ehvad det är godt eller ondt.»  (Ord. 15: 3;  Pred. 12: 14.) 

     De goda och de onda gärningarna i den närvarande tiden komma att erhålla en rättvis vedergällning antingen nu eller hädanefter.  

»Somliga människors synder äro uppenbara och gå före dem till dom, men för andra följa de ock efter.»  (1 Tim. 5: 24.) 

    Inga andra än Herrens gynnade »lilla hjord» hafva ännu tillräckligt ljus för att ådraga sig det slutliga straffet, den andra döden.  Här endast vidröra vi frågan om världens närvarande tillräknelighet, lämnande enskildheterna åsido för senare undersökning.

God has been selecting
the future judges –
     Entidrymd af omkring sex tusen år ligger mellan världens första och andra domsdag, och under denna långa tidrymd har Gud hållit på att utvälja två särskilda klasser bland människorna och på ett särskildt [page 154] sätt pröfvat, disciplinerat och öfvat dem till att blifva hans hedrade redskap under perioden eller dagen för världens dom.
The House
of Servants

Passover.jpg (11806 bytes)

and

The House
of Sons

Pentecost2.jpg (15319 bytes)

     Dessa två klasser benämnas af Paulus (Ebr. 3: 5, 6) sönernas hus och tjänarnas hus: det förra består af de öfvervinnare, som pröfvats och befunnits trogna under den kristna nådeshushållningen, och det senare består af de trogna öfvervinnare, som föregingo den kristna nådeshushållningen.  De två perioder, under hvilka dessa två skilda skaror blefvo kallade, pröfvade och utvalda, voro två skilda domsdagar, ej för världen utan för dessa två särskilda klasser. 

     De, som lyckas bestå pröfningen för endera af dessa särskilda klasser, skola icke komma i domen med världen utan skola utfå sin belöning, då världen kommer i domen.  De komma att blifva Guds redskap för att välsigna världen – för att gifva människorna den undervisning och öfning, som är nödvändig för deras slutliga pröfning och dom. 

»Veten I icke, att de heliga skola döma världen?» 1 Kor. 6: 2.

    Dessa på förhand dömda klasser voro, liksom det öfriga människosläktet, en gång under den adamistiska fördömelsen, men blefvo genom tron delaktiga i det goda, som följde på Kristi död.  Efter att hafva blifvit rättfärdiggjorda genom tron på återlösningen och efter att så hafva uppfyllt villkoren för deras respektiva kallelser räknas de värda hög upphöjelse till poster af ära och myndighet.

 

The trial
of these classes
is more severe than the trial
of the world.

Persecution1.jpg (3035 bytes)

     Båda dessa klassers pröfning eller dom har varit mycket svårare än världens kommer att blifva på dess domsdag; ty dessa hafva haft att motstå Satan, denna världens furste, med alla hans illfundigheter och snaror, under det att på världens domsdag Kristus skall regera och Satan vara bunden, på det han icke må bedraga folken.  (Upp. 20: 2, 3.)

     Dessa hafva lidit förföljelse för rättfärdighetens skull, under det att då människor komma att belönas för rättfärdighet och [page 155] straffas endast för orättfärdighet.  Dessa hafva haft stora stötestenar och snaror på sin väg, hvilka skola vara aflägsnade, när världen sättes på prof. 

    Men om dessa två särskilda skarors pröfning har varit mycket skarpare än hvad världens kommer att vara, så är också deras belöning i motsvarande grad större.

     Under Satans, den store bedragarens, sofismer, hafva både världen och namnkyrkan beröfvats de välsignade försäkringarna om den rättfärdiga domens kommande tid.  De veta att bibeln talar om en kommande dom, men de betrakta den med endast fruktan och fasa; och på grund af denna fruktan finnes för dem ingen mera ovälkommen underrättelse, än att Herrens dag är för handen. 

    De slå den långt bort ifrån sig och vilja icke ens höra talas därom.  De ha ingen föreställning om de välsignelser, som äro i beredskap för världen under hans härliga regering, hvilken Gud har förordnat till att döma världen i rättfärdighet. 

     Bland de största af de förblindande inflytelser, som Satan uppfunnit för att hålla människor i okunnighet om sanningen rörande domens dag, hafva varit de villfarelser, som insmugit sig i de olika religiösa sekternas trosbekännelser och sång- eller psalmböcker.  Många ha kommit att fästa större vikt vid dessa villfarelser än vid Guds ord.

     Huru olika betraktade ej profeterna och apostlarna den utlofvade domsdagen!  Lyssna till Davids triumferande profetiska ord (1 Krön. 16: 31—34).  Han säger:

 

StarHeavenOK.jpg (8699 bytes)
»Himmelen vare glad!

TICreator1.jpg (19263 bytes)
Och jorden fröjde sig!

Och bland hedningarna säge man:

’Herren är konung!

Sea2.jpg (2893 bytes)
Hafvet bruse och allt hvad däri är.

wpe1E7.jpg (2622 bytes)
Marken glädje sig och allt det som är därpå.

Trees1A.jpg (39971 bytes)
Ja, då juble skogens träd inför Herren,

ty han kommer för att döma jorden.

Tacken Herren, ty han är god,

ty hans nåd varar evinnerligen. »

 


The prophets
and the apostles regarded the Judgment Day as a blessing for man...

A glorious and desirable day!


    Till densamma dagen pekar ock aposteln, försäkrande oss, att det är efter den, som hela skapelsen gemensamt suckar – väntande på att den store domaren skall välsigna och befria världen så väl som upphöja och förhärliga församlingen. – Rom. 8: 21, 22.

    


KRISTI DAG.

Gud har lofvat en sällhetens dag,
och i tron vi dess ankomst nu se,
då vår Frälsares god behag
skall för alla nationer sig te.


Då de döda från grafven uppstå,
och de sjuka få hälsa igen.
Och långt fjärran från sorger de då
ledas fram af sin k
onung och vän.


Se, en konungslig väg öppnas där,
stötestenar ej finnas därpå.
Ej för favitska naror där är,
intet lejon man finner mer då.

Alla tårar Gud då torkar af
och afslöjar sitt eviga råd.
Den gudomliga kärlekens haf
uppenbarar för alla hans nåd.

 


SkyStormF.jpg (8379 bytes)

 

 

wpe6AE.jpg (6379 bytes)

For att gå tilbaka till 
hemsidan klicka 
kar
tl
ägger på.

HomeSymbol.jpg (6039 bytes)

Överför e-post till
  
Engelska Endast